Fiskelägen

9ffd581937-Tomtbod EOFiskelägen – husbehovsfiske på Gotland

De gotländska fiskelägena utgör en mycket viktig kulturmiljö till vilken många gotlänningar har en djup förankring. Fiskelägena visar primärt på det gotländska bondesamhällets tradition och organisationsstruktur som del i en näringskedja där fiske varit en viktig länk. Idag är fiskelägena också viktiga som fritids- utflykts- och besöksmål.

Fiskeläget ska även i framtiden kunna användas för hamn- och fiskeverksamhet. Under 1970-talet blev utgångspunkten för skyddet i fiskelägena att förhindra utbredningen av fritidsboende för att dessa inte skulle utgöra hinder för fisket och skada kulturhistoriska värden. Trots att det var de materiella lämningarna man skyddade fanns förståelsen för vikten av lägenas kulturella och sociala betydelse som ett bakomliggande tema.

Fiskelägenas historia på Gotland

Historiskt sett har det funnits ungefär 200 fiskelägen längs Gotlands kuster. Tillgången på fisk har gjort att fiskelägen byggts upp, byggts ut – och ibland lämnats åt sitt öde. I alla tider har husbehovsfisket varit viktigt för många samhällsgrupper. I takt med att behovet och tillgången på fisk minskat har bodar lämnats tomma och utan användning. Genom byggnadsförordningen 1948 blev det svårt att bygga strandnära fritidshus. Detta har lett till att intresset för de befintliga fiskebodarna har ökat.

Från fiskeläge till hamnanläggning

Ett litet fiskeläge kunde växa till ett större, som sedan blev en lanthamn med en statlig hamnordning. Speciella handelsprivilegier kunde utfärdas så som i Burgsvik eller så kunde läget utpekas som tullplats. I början av 1900-talet utvecklades flera fiskelägen till riktiga fiskehamnar. Andra blomstrande fiskeläge har i sin tur förfallit och försvunnit helt och hållet. Variationerna är stora. Om vi tittar tillbaka i tiden och det är därför ofta svårt att ge en heltäckande och rättvis benämning av dagens fiskelägen.

Vikingatid och medeltid

Det 60-tal vikingatida hamnar som vi känner till ligger ofta i anslutning till nutida fiskelägen. Exempel på det är Närs hamn, Brissund, Skälsö och Lickershamn. Från medeltiden och framåt har gårdarna ofta ägt marken ned till havet och därmed haft kontroll över fisket. Lokalsamhället med socknarna som bas organiserade bevakning vid hamnar där det under medeltid också ofta bedrevs handel med utländska skepp. I slutet av medeltiden ökar statens intresse att reglera handel och fiske och statligt anställda hamnfogdar som tillämpade hamnrätterna tar över övervakningen.

Statlig tull och kontroll

1585 inför Danmark statlig tull. Senare tog den svenska staten kontroll över handel på landsbygden och ett 20-tal lägen lades under kronans kontroll. I dessa fick de som ville fiska, mot avyttrande av en del av fångsten till uppbördsmannen i läget. Skeppare som ville handla på andra orter än kronans tvingades fram till 1828 tvungna resa landvägen till Visby för att tullklarera.

Samfälligheter

Genom överenskommelser, byte av tjänster och 1800-talets jordskiften avsattes mark för samfälligheternas tillgång till stranden. Sedan 1800-talet har de små fiskelägena med ett par fiskebodar varit placerade på enskild mark medan större fiskelägen fanns på samfälld mark. Detta kan ha en tradition långt tillbaka i tiden. Gårdar i inlandssocknar kunde också äga mark vid stranden.

Yrkesfiskare och fiske som binäring

Fram till 1800-talets slut var fiske vanligen en binäring till jordbruket, vilket avspeglas i de många små gårdsfiskelägena. Vid mitten av 1800-talet fanns 1150 deltidsfiskande bönder och arbetare. Gotlands befolkning var då ungefär 30 000.

Yrkesfiskare fanns vid de större fiskelägena. Ett av få exempel på fiskeläge som utvecklades till permanenta bostäder är Gnisvärd. Trots att det fanns fiskarskrå i Visby redan på medeltiden, förblev yrkesfiskarna få fram till slutet av 1800-talet.

När jordbrukets effektivitet ökade minskade böndernas intressen för fisket medan andra samhällsgrupper (yrkesfiskare, småbrukare, stenarbetare) övertog näringen och fiskelägena. Fiskelägenas nya brukare bodde nära stranden och hade ofta inte övernattningsbehov. I och med detta börjar enklare och mindre bodar uppföras och det säsongsbundna boendet i lägena upphörde.

1900-talet

Yrkesfisket tar fart en bit in på 1900-talet. Därmed lämnas många bodar tomma och utan användning. 1948 införs en ny lagstiftning genom §122 i byggnadsförordningen. Denna lag gjorde det svårt att bygga fritidshus på stranden, vilket fick till följd att intresset för de befintliga bodarna ökade.

Under andra världskriget ökade antalet yrkesfiskare på Gotland, för att sedan minska till cirka 150 under 1950-talet. Under 1970-talet kom torskfisket att dominera. Antalet gotländska yrkesfiskare ökade till 220. Fisket koncentrerades till ett fåtal fiskelägen med större hamnanläggningarna. I de återstående fisklägena bedrevs ett litet husbehovsfiske och fritidsfiske delvis kopplat till fritidsboende i bodarna.

2000-talet

De flesta gotländska fiskelägena har idag funktion som mötesplats. Bodarnas ägare möts, övernattar och fiskar för nöje och husbehov. Fiskelägesföreningar, den gemensamt ägda marken och ett ofta genuint intresse för de gamla fiskelägestraditionerna har dock hjälpt till att bevara de materiella strukturerna och upplevelsen av genuint gammalt fiskeläge.

Värdefull kulturmiljö

Hos de gotländska fiskelägena sammanfaller en rad aspekter som gör att de upplevs som en viktig gemensam resurs för stora natur- och kulturvärden. Här finns enstaka äldre byggnader som i ett traditionellt kulturhistoriskt perspektiv kan utpekas som värdefulla.

Annat ger genom storlek material och byggnadsteknik viktig information om gotlänningarnas livsvillkor. Vid fiskelägena finns ofta också äldre anläggningar som länningar, lysstänger, garngårdar och båtar eller senare tiders rökar, kajer eller vinschar.

Gällande lagstiftning, fiskelägen på Gotland 

(Källa Region Gotland)
Bild: Målning av Erik Olsson lånad av Tomtbod fiskeförening

Länkar till Gotländska fiskeläges historia:
Koviks fiskemuseum
Region Gotland